Så blev det så där. Jag tänkte på vem som skulle läsa, varför, vilken bild jag skulle sända ut. Vad vem skulle tänka och vad de skulle få veta. Därför ska ingen veta. Men ändå skriver jag. För jag är ett 90-talsbarn. Ja, då jag blev jag.
Men det jag tänkte var att jag skulle hem, till hemmet som inte är mitt och aldrig kommer att bli mitt. Att jag redan måste åka från syster Sea. Att jag bara är trött och vill sova, borde inte försöka. Att jag kommer fläka ut hela mig själv inom några månaders tid. Bara för att. På grund av nittiotalet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar