Trött

Jag höll på att tappa gnistan helt för några veckor sedan. Bestämde mig för att göra något åt saken. Började träna lite mer intensivt. Slutade med alkohol, tobak och socker. Det irriterar mig att så många tycker att det verkar så jobbigt. Att jag är duktig, seriös eller whatever. Hsllå, jag tänkte ta livet av mig, jag hade inte så mycket val om jag skulle välja livet. Jag började med Bikramyoga. Har läst lite på bloggar och i artiklar om bikram och jag förstår inte riktigt. Alla verkar tycka att det är skitjobbigt, fruktansvärt, en pina och hett. Min känsla var: var det här allt? Det är skönt, varmt, jag blir yr, svettig och ibland illamående. Jag gör nästan ingen av poserna korrekt men jag försöker, jag utvecklas. Och det är inte en pina, inte hett och det är bara 90 min. Ibland när jag går in i rummet tänker jag "fan vad varmt det var idag" men det går över efter några minuter. Första veckan låg jag ner hälften av poserna pga yrsel men det beror ju på all skit jag har i mig, det är inte för att Bikram är jobbigt utan för att jag är oren. Mitt första mål var att klara hela stående serien utan savasana, andra målet var att klara kamelen. Nu går båda bra. Nu behöver jag arbeta på triangelposen, jag har för svag lårmuskulatur. Jag vet inte riktigt varför jag skriver om det här. Det känns inte särskilt intressant. Och jag är trött på att höra hur duktig jag är. Kanske bara ville skriva något annat än allt negativt. Men jag är irriterad över hur kommersiellt Bikram är, hur mycket det kostar. Just nu är det värt det, det gör det lättare att leva sunt och jag är mycket piggare. Nu har jag iaf kommit över min bloggtystnad. Livet är på väg tillbaka.