Lesbisk front

Sitter på tåget, åker till staden jag inte trodde jag skulle besöka igen. Men nu i helt andra ärenden med helt andra människor. Jag kommer besöka några av de vanliga ställena. Det är någon nostalgi jag vill uppleva, något jag vill känna.

Jag har varit så upptagen med min andra blogg att jag inte haft ork, tid eller lust att skriva här. Det har blivit för mastigt. Men ändå behöver jag få ur mig allt. Allt som inte går att få ur på annat sätt hur jag än försöker. All gråt. All sorg. All ensamhet.

Jag drömmer om Lesbisk front. Om lesbisk kamp. Lesbisk feministiskt kamp. Om 70-tal, om glöd, lek, allvar. Delar av mig önskar att jag varit med då. Delar av mig förstår att jag ändå inte skulle varit med även om jag levt då. Jag undrar om det finns plats för det nu i mitt liv eller om det kommer att stanna vid en dröm. Om jag kan omvandla något av mina sammanhang till en kampgrupp. Men vad egentligen skulle vi göra? Nu när allt men ändå inget är tillåtet. De juridiska kamperna är så mycket enklare men sen att förstå och förändra normerna känns som en omöjlighet. Eller att få andra att förstå det viktiga i det. Få dom att förstå att normen finns och hur den påverkar oss.

Jag vill mer än bara parta. Party kan vara politik men bara party är inte politik. Jag behöver något mer.