Jag sitter i en bubbla igen. Har tid att tänka. Det är underligt hur olika människor värderas. Att en del kan göra precis vad som helst och ändå är accepterade och förlåtna medan andra blir dömda direkt. Det är väl det där med tabbekvoten. Jag har fått lida alldeles för mycket för något jag aldrig gjorde när jag var hälften så gammal som är jag nu. Jag tror att det är stopp här, det är stopp - jag vill inte mer.
Såren jag fick från den där ödesdigra natten för några veckor sen finns fortfarande kvar, det är fortfarande hål på huden. Hålet i hjärtat stoppar jag med bomull och allt det där lämnar jag bakom mig nu.
Ångesten är mindre nu, och jag försöker se klart på min roll i det här livet. Vad är det jag är medbrottsling till och vad är jag offer för. Vad gör jag för att försvara henne och vad förstorar jag? Jag har varit här förut och borde kunna förstå men det är mest dimma, inga svar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar