Det är så mycket gråt i mig. När jag somnar vill jag skrika rakt ut. Samma känsla varje kväll. Jag vill slå omkring mig, sätta mig upp och skrika skrika skrika. Skrika ut allt som jag inte vet vad det är. All frustration, ilska och oförätter.
Jag bär på så många hemligheter. Mina egna och andras. Ibland är det skönt men när jag får frågor som jag inte kan eller får svara på så skapas den där irritationen som skapar osämja som skapar ovänner.
Dagarna har varit tunga, minsta lilla vink om ifrågasättande sätter sig som en stor sten som gör ett stort hål inuti. Det gör ont. Och gråten är allt som får plats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar