Balans

Jag är skiträdd över min kropps reaktioner. Hela tiden vaksam. Är jag för pigg nu? Är det ok att sova mindre? Jag har fortfarande abstinens och det blir som alltid värst när jag dricker alkohol och ännu värre dagen efter. Darrig, kräkig, helt jävla väck, minnesluckor. Jag har ju minnesluckor jämt. Är kräkig jämt. Darrig oftast. Och så tänker jag att jag aldrig mer ska dricka. Som om det var någon skillnad.

Jag behöver lite mindre sömn nu. Känner mig mer utvilad men inte mer fokuserad. Det är ett dåligt tecken. Jag måste också kunna vara fokuserad för att jag ska räkna det som friskt pigg. Jag dricker aloe vera-juice. Tror det är bra för piggheten. Ska fortsätta med ginseng när aloe veran är slut. Och schizandra, rosenrot, rysk rot. Så läser jag biverkningar och kontraindikationer. Bör ej förtäras vid risk för bipolära tendenser. Jaha, men hur vet jag om jag har det? Eller om det bara är något någon inbillat mig? Kanske jag egentligen är inbillingssjuk? Hypokondriker?

Det maniska är bara ett försvar mot depression. När kroppen och sinnet inte orkar vara nere längre. Men jag kan ju inte stoppa försvaret. Och så orkar kroppen och sinnet inte längre vara maniskt utan hamnar i eneriglöshet. Så. Vad fan gör jag? För jag har inte tid/råd/ork att vara trött jämt. Jag är inte apatisk. Enligt kriterierna är jag inte deprimerad. Det är ju skitbra. Men jag blir fanimej deprimerad av att inte orka något.

Jag är i alla fall jävligt trött på mediciner. Örtmediciner som jag äter tillfälligt för att få upp en ok nivå känns ok. Förutom att det är jävla massa kemikalier i de flesta. Jag tror att abstinensen minskar. Kroppen läker. Jag äter fortfarande c. Fan, vad jag inte vill vara sån här. Den här. Medicinberoende utan att vara sjuk. Utan diagnos. Fast vad fan ska jag med den till? Det enda jag vill ha är balans. Det enda jag velat hela mitt liv är balans. Att vara normal. Och balanserad.