Lappa

Den senaste tiden när jag har lappat ihop och inte dolt det så inser jag något om omgivningen. Eller om mig själv. Människorna vet inte längre var dom har mig, det är tydligen jobbigt. Den duktiga, smarta, närvarande, pålitliga, logiska och skärpta Q är bara en del av hela Q. Det finns också den svaga, förvirrade, psykotiska. Och det är samma. Det finns ingen motsättning. Jag vill kunna vara hela jag. Utan att det är konstigt. Jag är logisk och förnuftig men också på gränsen till sammanbrott. Linjerna är inte raka.

Nu är det ca 3 v sen jag slutade med den onda medicinen och faktiskt har abstinensen försvunnit. Nästan helt. Det är så otroligt skönt. Jag är fortfarande blek och darrig. Klökningar, svårt att äta och huvudet är som i en bubbla. Men på ett helt annat sätt. En annan nivå.

Jag är stressad men börjar se slutet. Har tre workshops/föreläsningar inbokade för TJ externt och en föreläsning internt, har studiecirkeln som börjar ikväll (...), helgkursen om två veckor och "uppstartshjälpen" veckan efter det. Har stora anatomitentan om tre veckor. Men sen är det inte så mycket mer. Det finns ett slut. Sen kommer sakerna med lite längre mellanrum. Nu är det bara jobb och praktik som måste fixas.