Igår träffade jag en kvinna som var öppet homofob. Det är inte vanligt. De homofober som jag antar att jag är i kontakt med har vett att hålla käft. Det är en kursare till mig och på grund av regnbågsveckan i Malmö började en diskussion om dom KONSTIGA HOMOSEXUELLA. Jaha, det kan dom väl tycka. Jag var tyst för att se var diskussionen skulle hamna och inte få dom att hålla inne med sina åsikter. Så började hon om hur hon inte ville se två kvinnor eller två män att pussas. Att hon tyckte det var obehagligt and so on and so on. De andra närvarande höll inte med men sa att visst, du måste ju få känna så. Till slut var jag tvungen att fråga varför det var ok att tycka att det var obehagligt att se lesbiska och bögar men inte ok att säga att man tycker att det är obehagligt att se svarta. Jag förstår inte vad det skulle vara för

skillnad. Rasism är inte längre accepterat bland de flesta (i alla fall inte officiellt) men homofobi är fortfarande OK.
Jag berättade inte om att jag är flata, samtalet avslutades med lite konstig stämning när jag hade gjort jämförelsen och sen fanns det inget naturligt tillfälle att säga det. Jag pratar inte så mycket med mina kursare så det skulle vara konstigt att helt plötsligt berätta om min flickvän eller något annat som gör det uppenbart. Det finns alltid tillfällen men det skulle vara missplacerat. Jag får skita i det och vara missplacerad nästa kurstillfälle. Innan kändes det som att det inte spelade roll vad de visste om mitt privatliv eftersom de knappt vet vad jag heter. Nu känns det väsentligt och så får de dessutom skämmas lite och något att prata om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar