Integritet

Jag har funderat över integritet. Eller en halvvän fick mig att fundera över det. Min integritet är stor. Jag vill kunna bestämma själv. Jag tycker det är helt ok att hälsa på hos andra. Men det är svårt att få besök. Då blir jag låst, jag kan inte bestämma när jag ska gå, vad jag ska göra. Jag är fast. Jag tycker om människor. Det gör jag. Helt sant.

Men det är i alla fall därför jag blir irriterad så lätt, jag får en lätt släng av klaustrofobin. Jag tycker om att hälsa på min mamma. Ibland. Hon sa senast vi pratade att jag och katterna var välkomna. Jag började nästan gråta. Eller ja, det gjorde jag redan innan hon sa det. Grät alltså. Men jag vill inte att hon kommer hit. Då måste jag ägna all min tid åt henne. Skitjobbigt.

Jaja, tjata. Allt det här handlar egentligen om J. Att vi alltid är hos mig och jag är trött på det. Nu ska vi vara hos henne minst tio gånger innan vi är hos mig igen. Förutom igår så har jag inte varit hos henne på två månader och då var det för att dom hade fest.

Vårt förhållandeproblem har alltså med min integritet att göra. Och för att jag får för mig att hon ibland vill umgås bara för att slippa vara hemma.

Det här ledde inte till någonting, bara något jag ville skriva ur mig. Bajs.