Min del i kollektivet är uppsagt och ny lägenhet är på gång. Jag borde vara glad, jag är glad över att jag ska komma härifrån. För att få bo ensam med J även om vi i min dröm skulle bo tillsammans med andra men som det ser ut nu, med min realistiska, kanske cyniska bild av verkligheten och av människor så kommer det aldrig att fungera.
Jag är ledsen över hur människor beter sig, hur de behandlar mig. Som om att jag inte fanns. Att göra mat åt några i kollektivet men inte andra. Att hälsa på de man tycker om och ignorera andra. Att respektera vissas önskningar, vilja, allergier, behov men inte andra. "Andra", det är alltså jag. Jag blir ledsen, detta återkommande tema över att inte vara välkommen. Inte vara omtyckt och uppskattad. Ivägen. Det spär på min känsla av värdelöshet och dålig självkänsla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar