Gröt

Jag fick för mig att skära mig igår. Har ju inte gjort det på några månader så nu var det dags. Ja, inte bara så där. Jag hade en anledning, tyckte jag själv. Men så kändes det så fånigt. Jag skär mig inte på riktigt utan mer rispar. Huvudsaken är att det kommer blod. Jag tar min hederliga kartongöppnare som är min favoritrispare. Tar några tag på armen, vilket inte känns mer än om jag hade dragit en gaffel över. Väntar lite. Blod kommer. Lite svid efteråt men thats it. Det gör ju inte ont. Jag trodde att det skulle göra ont. Brukade det inte göra ont? Rispar jag inte djupt nog? Det enda som händer är att jag får fula märken. Vissa märken som varar flera år som jag får massa dumma frågor kring (är det inte uppenbart?). Men vad får jag ut av det? Det är lite blod men inte särkilt mycket. Men samtidigt vill jag inte göra det djupare för då blir det dom där ärren som aldrig försvinner. Det här är totalt meningslös hobby jag har och jag har typ bestämt mig för att inte göra något sånt larv något mer (vilket jag har bestämt mig för många gånger förut..).

Igår var inte bara årsdagen för misshandeln, det var också årsdagen på min och H:s förlovning. Det var fint men som vanligt var det jag som fick leda för han "visste ju ingenting". Som om jag visste något. Blä. Jag känner mig fortfarande irriterad. Det är andra som triggar det nu.

Igår fick jag också för mig att bruka sobril utan egentligt behov. Det var nog dumt. Jag har ju slutat med sånt. Så blir det så igen. Fast det är ju inte värre än alkohol. Eller? Beroende på ur vilket perspektiv. Jag är grötig i huvudet.