Bröllop

Har tänkt mycket på äktenskap senaste tiden. (ja, och en hel del blir jävligt irriterade över det) men jag lever i en monogam relation och tycker att äktenskap kan vara något fint och romantiskt. Min bild kanske är lite överdriven men ändå.. Jag och J ska ju gifta oss någon gång och min uppgift är att fria. Jag har tänkt fria hela veckan när jag varit i Värmland men det kändes aldrig riktigt rätt. Någon gång ska det väl bli av men hon vill att det ska vara speciellt, tror jag.

Så har jag tänkt på själva bröllopet, jag tycker det hela är oviktigt för egen del men jag funderar på om omgivningen blir besviken om det inte blir fest och om vi inte berättar förrän efteråt. Eller ha öppet bröllop för att se vilka som faktiskt kommer. Vilka accepterar våran relation? Men jag vill inte stå framför folk och berätta om min kärlek. Den känns privat. Min kärlek är ägnad J och inte för att visas upp. Och när jag räknade hur många jag skulle behöva bjuda med syskon med familjer, föräldrars syskon med familjer (inkl deras barns familjer) samt förenings- och träningskompisar samt fåtalet vänner så skulle jag komma uppåt 100 pers. Och så J:s hela faderutta. Fy fan. Så något sånt blir det inte.

Däremot bröllopskläder och det är ju omöjligt att hitta. Nu ska vi inte gifta oss närmaste halvåret men det är sånt trams jag tänker på. J är ju lite mer kräsen än mig när det gäller kläder. Och så har jag problem med det där att det ska vara någon butch-femme-grej. Det funkar inte, samtidigt som jag har kvar en bild av att det ser konstigt ut med två gräddbakelser. Problem problem.

Så kläder och frieri upptar mina tankar. Och nu börjar jag bli trött på det. Jag har varit arbetslös för länge.