Ilskan

Det är så mycket ilska. Terapeuten har sagt att jag ska släppa fram den men hon fattar inte riktigt vad som händer. Med människor som lämnar mig, för min ilska är ofta okonstruktiv. För mig är ilska ett försvar och jag vill inte behöva sätta upp murar. Igår råkade jag skälla ut tre polismän för att de hade ställt sin bil på cykelvägen. Jag höll på i typ fem minuter tills jag skakade. Mitt i alltihop blev jag rädd att de skulle häkta mig, att jag skulle råka säga något dumt. Förargelseväckande beteende, våld mot polis (där lyckades jag hålla tillbaka) eller vad de nu skulle ha hittat på. De skulle också kunna skicka mig till psyket eftersom det inte var en vanlig sund utskällning. Inget sånt hände iaf utan jag lyckades cykla hem i sällskap med två uppskärrade kvinnor som tydligen inte blir uppiggade av lite hederlig hysteri.